Vi såg fram emot en "normal" vecka. Inget särskilt eller annorlunda är inplanerat. (Bara ytterligare ett besök på verkstan med bilen, filmmys för dottern på fredag och en julgransplundring på lördag... men i övrigt. Ingenting alls!) Vi skulle falla in i våra rutiner.
Jag hann till jobbet. Drack kaffe. Konstaterade att jag hade glömt mobilen. Startade upp dagen. Tog tag i lite pappersarbete... och riiiing! Dagisfröken meddelar att Oliver är kräkssjuk!
River ihop lite jobb, skyndar mig till dagis, ordnar hämtning av dottern på vägen, laddad för det värsta...
Möts av fyra fröknar med huvudena på sned, medlidande i blicken och oj, oj, oj-minen. De säger att "Jaha, då ses vi ses om minst 48 timmar för ni känner väl till 48-timmars regeln och vi vill ju inte att smittorna ska snurra runt runt."
Möts av fyra fröknar med huvudena på sned, medlidande i blicken och oj, oj, oj-minen. De säger att "Jaha, då ses vi ses om minst 48 timmar för ni känner väl till 48-timmars regeln och vi vill ju inte att smittorna ska snurra runt runt."
Möts också av en sprudlande glad och pigg son som dock skäms lite för att han har kräkits. Han säger nämligen direkt att han lekte Ninjago och snurrade och snurrade och snurrade...
Nu har han ätit tre portioner lunch, lekt med lego och badat. Den magsjuka ungen dansar och sjunger framför Krambjörnarna. Själv försöker jag jobba och laddar för att övertyga dagisfröknarna om att åksjuka faktsikt inte smittar, inte ens inom 48 timmar.
Hihi, ninjagosjukan.. låter farligt ;)
SvaraRaderaHa en fin kväll! kram