Jag ser allt i svartvitt nu... eller snarare i svart. Packandet i alla fall. Det går sååå sakta. Det tar sån tid, och energi. Dessutom har jag fruktansvärt ont. Jag tycker inte alls att jag kommer frammåt, men...
jag gör nog det. Sakta, sakta, sakta. En sak i taget. Fullt fokus. Och sen paus.
Paus med mat, lek och kramar. Lite träning hade också varit bra, men den har jag totalt ställt in den här veckan. Jag har mått så uselt. Svartvitt där också. Allt eller inget.
Två kartonger har jag fått ihop idag, trots migrän och illamående. Det är nacken som spökar. Den är så låst. Jag har verkligen skitont. Det är sällan jag har så ont att jag inte kan hantera smärtan, men det har jag nu. Den tar knäcken på mig. Även smärtan blir svartvit.
Det svarta hålet blir allt djupare, jag måste kämpa för att hitta det vita... göra livet lite gråare.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.