Det var allt jag gick upp efter helgens hejdlösa svullande.
En chokladkaka, liksom.
Inte så farligt.
Den här veckan blir det dock till att hålla igen och samla aktivitetspoints.
Vi ska på bröllop på lördag, och då ska jag inte tänka på vad jag äter.
Just nu tänker jag dock bara på vad jag inte får äta,
som choklad...
eller glass...
eller kakor...
eller möglig ost och salta kex...
eller ostbågar...
eller popcorn.
Jag har ett starkt behov av att tröstäta.
Men hur kul är det att tröstäta en morot?
Nä, lite seasaltchoklad eller en nachotallrik skulle behövas.
Jag är ledsen idag.
Jag har klivit undan på jobbet,
men känner att det inte riktigt kommer att funka.
Det är inte svårt att släppa min gamla tjänst,
det är svårt att räcka till på min nya.
Det är svårt att släppa taget hemma.
Om jag struntar i att städa för en stund,
ser det ut som ett slagfält.
Om jag struntar i att planera för en stund,
missar vi viktiga saker,
som läkartider, att ordna dagishämtning eller betala räkningar.
Sur och tvär är jag också,
och förkyld,
och febrig.
Choklad är helt klart det enda botemedlet!
... men jag får väl nöja mig med fruktsallad och örtte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.