Vi höll oss dock lugna. Vi undvek de ställen där kaos-ungarna samlades, alltså lek- och pysseldelen. Jag lät barnen styra. Vi gjorde det som de ville utan att hasta på. Vi hann inte "allt", men det vi gjorde fick kvalitet. Jag hade inte bråttom därifrån och jag var "närvarande". Glömde t.o.m. att fota!
Mot slutet av dagen kunde även vi gå ner på lekavdelningen Lilla Posten, då hade de flesta dragit till McDonalds för att bota tjurigheten. Vi fick gått om tid och gått om plats att göra det vi ville.
Museipedagogen gav oss beröm. Till Frida sa hon att Frida hade en väldigt lugn mamma, och när vi skulle gå ropade hon in barnen igen. De fick varsitt memory.
Jag var dötrött i hjärnan på kvällen, men nöjd. Jag fixar det här... bara jag har tid och är lagom förberedd. Och om jag sänker kraven. Det finns inga perfekta utflykter!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.