En solgul krokus

Jag har varit så jävla nere den här veckan.
Idag var den absolut sämsta dagen,
allt är jobbigt.
Jag vill inte träffa folk, inte ens kliva ur sängen.
Ändå gick vi på bio med Frida.
Såg Arthur och minimojerna,
en massa småtroll som slogs mot olika monster i 50-tals miljö.
Massor med ungar i salongen.
Det blev för mycket.
Jag kände mig först lätt panikslagen,
sen somnade jag.

På hemvägen skulle vi byta storlek i ett par skor.
Det gick så där.
Jag lyckades få med mig båda paren hem.

På kvällen fick jag ett totalbryt.
Lägenheten såg ut som kriget,
och barnen lekte.
Jag hittade inte en enda liten vrå till mig själv.
Jag vantrivs verkligen i mitt liv just nu,
men vá fan ska jag göra?

Att "sänka ribban" fungerar inte - jag får ta allt lite senare.
Att sluta planera fungerar inte - inget blir gjort då.
Att släppa kontrollen fungerar inte - det blir kaos.
Att rensa funkar inte heller - för jag hittar mer skit som borde rensas.

Jag går och lägger mig nu.
Tar tag i problemen i morgon...
om jag mår bättre då.

Har i alla fall lovat mig själv att försöka se ljuset då...
fokusera på de små små vardagliga detaljerna,
hitta en liten solgul krokus som lyser klart i det vissna gräset typ.