Värdelös

På KBT-gruppen igår kom vi att prata om att känna sig värdelös.

Att inte känna att man själv är värd tid.

Tid att träna, tid att sova, tid för sig själv.

Att alla andra alltid går före,
andras behov och viljor,
men även våra krav och måsten.

Jag har tänkt jättemycket på det.
Jag är glad att jag inte känner mig så värdelös.
Jag tycker visserligen att jag ska kliva åt sidan för att ge plats och tid till det som är viktigare än mina behov, intressen och min vilja men jag känner mig inte värdelös.

Det finns mycket jag är bra på. Jag är bra på mitt jobb. Jag är en bra mamma.
Ibland är jag en bra kompis och en bra fru. Det är bra.

Jag visar det dock inte, inte för mig själv.
Därför kände jag att jag måste ta tag i en väldigt viktig sak,

mitt utseende.

Jag behöver klä mig bättre, sminka mig oftare, fixa håret och naglarna, bli mer nöjd med min kropp.

Jag är övertygad om att man blir snyggare om man känner sig snyggare,
och är man snygg så känner man sig mer värd.

Igår handlade jag en massa nya kläder.
Ikväll gjorde jag en rejäl rensning i min garderob.
Imorgon börjar jag kanske träna...

... eller så tar vi det där med träningen en annan dag.

Förresten, bilden är snodd från den här roliga bloggen.