stabil, grå och hård.
En verklig vardagshjältinna som utövar mirakel i det tysta.
Mirakel som jag inte ens får ett tack för,
knappt ens någon lön.
Jag är en god mor åt barnen.
Hämtar tidigt, leker och är glad,
gör allt för familjens skull.
Hittar på spännande saker,
förmanar och kramar.
Men nu...
barnen sover i soffan.
Nu är det tyst.
Nu kan jag äntligen krypa upp i Johans knä och gråta en skvätt,
vara precis så liten och svag som jag är.
... eller så går jag helt enkelt och lägger mig.
Skönt att du inser allt bra som du gör! Hoppas att du lyckades ta den lugnt på ett eller annat sätt igår kväll.
SvaraRadera