Semesterns alla förväntningar

Jag packar och fixar.
Eftersom jag har svårt att ta tag i saker och fatta beslut är det svårt.
Vi kommer att ha för mycket saker med oss,
men huvudsaken är att vi kommer iväg.

Ett par veckor tänkte vi vara borta.
Under dessa är det meningen att familjen ska vila,
umgås och tja... reparera oss.
En kravlös semester helt enkelt.

Jag hoppas att min medicin ger snabb effekt,
åt det positiva hållet men den kan också göra mig ännu deppigare de närmaste 5-6 veckorna.
Håll tummarna för att det inte blir så!

Det är en utmaning att ha en kravlös semester.
Det finns så måga förväntningar på sommaren och ledigheter.
Så mycket man bör göra.
Socila aktiviteter som att umgås med släkt och vänner kan vara urjobbiga eftersom man förväntas vara glad och ha trevligt tillsammans. Missförstå mig nu inte. Det är trevligt att umgås, men ibland räcker inte orken till. Då tömmer man energiröret istället för att fylla på det.

Det finns också förväntningar på att en massa jobb ska hinnas med, sån´t man borde bygga, sköta och fixa. Får man göra det när man själv har lust och i sin egen takt kan det vara avkoppling, men det blir lätt en press. Det är så lätt att se det som inte blivit gjort.

Jag har bestämt mig för att stå emot dessa förväntningar och vara lagom egoistisk. Det blir en utmaning, att tänka lagom mycket på mig själv alltså. Jag kan ju inte gå och sätta mig på altanen med en bok och låta de andra vuxna laga mat, diska utan rinnande vatten och passa upp på mig bara för att jag är trött och behöver egen tid. (Hatar fortfarande det uttrycket)  Då får ju de andra slita som djur medan jag vilar och det är inte okej. Vi får försöka hjälpas åt, dela på bördan och göra arbetet till sociala aktiviteter så att vi alla får vila ibland och jobba ibland. Lite lagom ego sådär.