Avslutad knärehab

Jag hade sett fram emot sista sjukgymnastbesöket för mitt knä. Jag kände mig så lättad över att knät äntligen skulle vara helt, och stabilt. Jag är så less på de urtrista övningarna jag måste göra varje kväll, och på stressen jag känner för att göra dem... och för det dåliga samvetet jag har för att jag inte gör dem tillräckligt ofta och bra. Idag gick jag till sjukgymnasten för att få höra att jag var i mål.

Det fick jag inte höra. Inte alls. Ledbandet är för visso helt, och knät stabilt. Stabilt nog för att fungera i vardagen - men inte för att träna ordentligt med. Jag måste fortfarande cykla, helst på en motionscykel varje dag. Jag måste fortsätta med de dagliga stabilitets- och balansövningarna och jag får absolut inte springa. Inte ens jogga.

Sjukgymnasten tyckte att det var bra att jag tränade 2-3 dagar i veckan, men när jag förklarade närmare ändrade hon sig. Min träning var ingen träning. Joggandet räknas som fysisk aktivitet - inte träning. Pass på hallen - som Zumba och aerobics - är också bara fysisk aktivitet. Spinningen räknades, om jag använde pulsklocka och höll mig över 85% av maxpuls och om jag kompletterade med minst 30 minuters styrketräning på gymmet efteråt. Core var okej - om jag kombinerade det med minst en halvtimmes tufft pass på CrossTrainern. Plötsligt kände jag mig väldigt otränad, och försökte skryta med att jag går till och från jobbet i rask takt. Det kallas vardasgmotion så det räknas inte alls, skrattade sjukgymnasten. Jag gillar henne, men hon är hård. Och jag är otränad.