Jag jobbar för fullt. Det är så här jag ska ha det.
Så är min vardag.
Sova, lämna, jobba, hämta, laga mat, äta, skjutsa, städa, diska, plocka, lägga, fixa, förbereda, sova... lämna, jobba, hämta...
Ibland ett avbrott för helg. Ibland ett litet socialt event.
Ibland en liten stund för mig själv.
Så ser livet ut.
Inte så spännande, men bra nog.
Jag har klarat mig genom första veckan. Jag är trött. Har lite svårt att sova... eller snarare att somna. Många tankar snurrar, är lite orolig för förändringarna, för framtiden.
Har nytt schema och nya utmaningar på jobbet. Det är på allvar nu. Dags att prestera och leverera. Samtidigt håller jag igen. Gör lagom.
Träningen har räddat mig. Den plikttrogna. Styrketränar knät varje dag. Sprang i söndags. Tvingade mig iväg på Bodypump efter jobbet i tisdags. Tränade både spinning och core på lunchen idag. Låter kroppen bestämma över hjärnan en timme. Ger hjärnan en paus. Låter kroppen bli trött, och stark. Tar ut mig för sömnens skull, och aptiten. Intalar mig att det är bästa medicinen. Endorfiner, hormoner och syre. Träna sig frisk. Träna mig stark.
Stark nog att klara vardagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.