Höstlovsångest

"Klart att barnen ska vara lediga på höstlovet. Jag kan ju ta ledigt. Vi kan hitta på sköna små äventyr. Åka på museum, gå i skogen och på Skansen. Bara jag är förberedd så blir det lätt, mysigt och bra. Självklart ska vi vara lediga. Självklart "

Så tänker jag innan varje lov. Idag är det torsdag på höstlovet. Tredje lediga dagen. Så mycket spännande har vi inte gjort. Vi var på Skansen i tisdags. Igår fick jag ställa in simhallsbesöket, blodgivningen och besöket på Stora Stadsbibblan, men vi lagade Halloweenmiddag och hade filmkväll.

Idag vill barnen "bara" gå till lekparken. Klockan är redan lunch och vi är just klara med frukosten. Jag har både huvudvärk och dåligt samvete. Men jag har en idé!

Jag har skaffat mig ett geocathingkonto och laddat ner en APP till mobilen. Vi kan gå på "geoskattjakt". Om jag bara får tyst på de vilt lekande barnen så att jag kan få dricka upp mitt kaffe och försöka fatta hur APPen funkar. Jag känner "Supermammapaniken" stiga. Vi har ju inte hela dagen på oss. Frida och jag ska till Skansen på eftermiddagen, för att träffa vargarna.

Ja, och egentligen är jag knäpp. Ungarna har ju jättekul här hemma. De har skrattat och busat hela morgonen. De vill gå till lekparken och leka. Och vi har gjort massor med saker som är kul.

Så varför har jag då dåligt samvete?
För att jag inte tycker att det är kul antar jag. För att jag tycker att barnens högljudda lek är jobbig när jag har migrän. För att jag känner mig otillräcklig.  För att jag har för höga förväntningar. För att jag är trött.

Men det struntar vi i nu för nu ska vi ut på äventyr! Om jag får med mig barnen vill säga. De verkar då inte ha någon jättelust att leta hemliga skatter med GPS i Trollskogen. De leker Härmapa under vår säng, och skrattar så att de kiknar.