Planen var ett mysigt sportlov då vi skulle umgås och göra spännande saker ungarna och jag. Så blev det inte. Det blev en av mitt livs värsta veckor. Hela familjen är däckade av influensan. Jag kan inte minnas att jag har varit så här sjuk förr. Febern har varit hög och den höll i länge. Ibland har jag känt att det har "vänt" och att jag börjat bli frisk, men då har Herr Feber slagit ner mig igen. Efter en vecka med hög feber, utan matlust och med ALLA biverkningar som finns på Vårdguidens hemsida är jag less. Förbannat less!
Det är trångt och tråkigt hemma, och dessutom är det strålande fint vårväder. Ibland, medan Alvedonen verkar, glömmer jag att jag är sjuk och tar slut på mig, men annars måste jag faktiskt få berömma mig själv. Jag har tillåtit mig att vara sjuk! Jag har sovit, vilat och vilat igen. Jag är snäll mot mig själv och ger mig det jag vill ha. Det är kanske inte så bra när det gäller maten. Pommes till middag en kväll, glass till lunch och massvis med godis och kakor.
Jag har bestämt mig för att inte gå till jobbet innan jag känner mig riktigt frisk. DET är ett framsteg. Jag har dessutom lobbat för att mina nära och kära som också är väldigt sjuka ska göra detsamma. Vi och vår hälsa är viktiga. Jobb kan vänta.
... och inte en enda StressRehabsgrej har jag gjort heller. Det känns skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.