HELVETE! HELVETE! HELVETES DJÄVLA INFLUENSA! , vill jag skrika.
Men vad hjälper det? Vi blir inte friskare för att jag blir arg och tycker att livet är jävligt orättvist.
Tålamod är det enda som fungerar. Att segt vänta ut bacillerna och låta kroppen sköta sig själv, kanske med lite hjälp av mediciner. Frida var med mig på jobbet idag. Hon var otroligt gnällig och ville bara hem. Det visade sig att hon hade feber igen, 38,5. Hon kräktes ett par gånger, rena rama snorspyorna. Hon klagar på huvudvärk och tryck i bihålorna. Hon gick självmant och la sig. I tre timmar har hon sovit nu. Tur att jag har mormor i närheten så att hon kan hämta hem Oliver från dagis.
Själv städar jag i ren frustration. Det är ett effektivt sätt att hantera ilska på. Jag borde packa, men har ingen lust. På söndag åker vi till fjällen. Bacillen får gärna stanna hemma då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.