Fjäll, virus och jobb

Veckan i fjällen var toppen på alla sätt. Jag har verkligen njutit, lekt och kopplat av. Jag har åkt fort, fort, fort och verkligen känt hur kroppen, skidorna och backen flutit ihop. Jag har tagit mig tid att vila, njuta av vädret och den vackra utsikten. Vi har ätit god mat. Jag har gett Frida all min tid och uppmärksamhet och jag har umgåts med min fantastiska släkt.

MEN, det finns så klart ett litet svart moln på himlen. Jag dras med den där j-la febern, hostan och bihåleinflammationen. Jobbigast är att jag inte kan andas ordentligt. Varje andetag värker i lungorna, och dessutom hostar jag så att jag spyr om jag andas för djupt och avslappnat. Fjälluften gjorde dock det hela mycket lättare. Där kunde jag åka skidor, här kommer jag inte ens upp för trappan till lägeneheten.

Här hemma kändes det riktigt läskigt, så jag var till läkaren idag. Han lyssnade på lungorna, tog prover och konstaterade att det var ett normalt med kraftigt och utdraget virusförlopp. Inga piller. Inga kvickfix utan det där eviga vilandet och tålamodet...

Jag tackade doktorn för tipset och åkte till jobbet. Där får jag bara vara, men inte jobba. Jag har lektioner då jag stöttar enskilda elever... men tiden däremellan är bara dötid. Läser lite läroplaner, letar på nätet efter material inför nästa år och fikar, fikar, fikar...