Vi håller på i 1,5 timme och igår var det en plåga. Det kröp i kroppen på mig. Jag ville inte alls göra alla fåniga rörelser. Vagga fram och tillbaka... hitta balanslinjen... känna andningsportar som öppnar sig... men
FAN, vad jag behövde det!!!
Vi mediterade, alltså stirrade i väggen, i 10 minuter och det kändes som en timme... minst! Jag hann tänka på tusen saker på de tio minutrarna, men ändå känna att jag verkligen slappnade av och fokuserade på mig. Vem är det jag lurar?
Nä, jag får ta tag i det här igen. Stoppa hjulet innan det snurrar ifrån mig.
Öva på att göra ingenting.
Öva på att tänka på ingenting.
Öva på att andas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.