Allt tar lite längre tid. Jag ligger alltid tre steg före för att det lugna och avslappnade ska funka. Vi kokar vatten för att diska för hand, använder bara i halvtrasiga kläder, tvättar oss i sjön, bor väldigt väldigt trångt. Det ÄR härligt.
Det är också skönt att komma hem. Till alla moderna hjälpmedel. Till lite ordning och reda. Till att vara ifrån familjen lite grann.
Under semestern har det inte funnits tid för mig. Jag har inte kunnat gå undan och vara själv. Jag behöver det för att samla energi till att vara en bra mamma. Sista semesterveckan var jag inte det. Jag hade en sjuhelvetesjävla migrän, ont i hela kroppen och ville bara sova, sova, sova och sova.
Idag börjar vardagen. Jag andas, fokuserar och lägger upp en plan. Koncentrerar mig på mig. Grabbarna är på jobb och dagis. Frida har krypit in i ungarnas rum, även hon nöjd med att vara ensam med tystnaden ett slag. De närmaste veckorna får vi fokusera på att hitta de där fungerande rutinerna i vardagen. Inte bara lösa vardagspusslet utan även hitta tid för återhämtning, motion och bra matvanor.
... och när livet känns skit ska jag plocka fram de fina stunderna från i sommar.
Kvällsfisket.
Svampplockningen
De lata dagarna på stranden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.