Gick till jobbet för att det ger mer motion än om jag cyklar. Det var tråkigt.
Åkte en sväng i massagestolen på jobbet för att få rast.
Gick nästan hem när jag hade tänkt gå hem,
och gjorde nästan inte någon annans jobb... bara lite.
Pratade med barnen och gav dem tid. Åt god och nyttig middag. Städade hemma och tog tag i ett par surdegar. La barnen. Städade klart och tog hand om ekonomin. Satte mig tillrätta på meditationspallen.
Allt enligt planen.
DÅ... var sonen kissnödig. Han kunde inte sova för att hans gosedjurskatt hade ont i huvudet och behövde plåster. Dottern blev mörkrädd för att sonen nämnde ordet "blod". Sen kunde inte katten sova för att hans garnögon inte kan blunda. Jag trädde en strumpa på kattens huvud och sa att det var en nattmössa. Strax blev kattens kompis också tvungen att ha en mössa. Då blev dottern kissnödig och sonen bara måste ha plåster till hunden som brutit svansen...
Och ni ska ju inte tro att alla de här små kriserna uppstod på samma gång. Nä, vi löste ett problem, bäddade ner och pussade godnatt innan nästa problem blev akut. Alltså ett j-la spring upp och ner från barnens loftsäng. Jag satt på min pall, slappnade av, andades och accepterade att "så här är det just nu" . Inget skulle få förstöra min egen tid. Inget! Mina 20 minuters totala avkoppling och omladdning av batterierna.
DÅ ringde maken!
För att fråga om han skulle köpa bananer!
Bananerna är tydligen slut och han undrade om han skulle köpa nya på hemvägen idag eller imorgon.
Han förstod inte varför jag blev sur.
Det förstod han visst, men han var bara inte berädd på rekationen han fick för att att han ringde på vägen hem för att fråga om det var något frun ville ha handlat.
SvaraRaderaMen sen fick jag en kram och te och då kändes det lite bättre.
Radera