Men jag åkte inte hem och slängde mig i soffan, även om jag hörde den skrika på mig. Jag åkte till hallen och dansade Zumba.... ja, verkligen dansade. Inte tränade.
Ledaren var helgalen och mycket inspirerande. Vi var ett gäng tanter i blandad ålder och med blandade former som smugit oss ner för att träna lite diskret i gymmets lilla hall...men tji fick vi!
Hon fick oss att släppa alla hämningar och skaka rumpa. Fult eller snyggt, i takt eller i otakt. Jag lovar att fettet dallrade i lokalen medan spänningar släppte och leenden bredde ut sig i alla tanters ansikten.
Precis vad jag behöver. Släppa kontrollen, gå in i kroppen och musiken... våga släppa fasaden och vara ful för ett tag.
Din entusiasm gör att jag kan tänka mig att prova på tisdagszumban någon gång när Christer inte spelar innebandy.
SvaraRaderaHa, ha... men det är inte samma tjej som kör det på "vanliga" tisdagar. Hon var bara vikarie.
SvaraRaderaVad kul att du är med i min utmaning! Och vad bra att du skrev hos mig.. fick mig att inse att jag inte besökt din blogg på länge! Nu ska jag ta och läsa igen lite här :)
SvaraRaderaHa en fin dag!! Kram