Smärtsamma resultat

Jag har börjat träna igen.
Eller att träna är nog att ta i.
Jag har börjat motionera igen.
Eller, det är kanske också att ta i.
Jag rör mig. Punkt.

Jag joggade i söndags. 4 km på 30 minuter. Det är en "bra" tid eftersom jag gick 2 minuter och joggade 3. Jag får inte springa så fort att jag blir andfådd och "önskar" att de tre minutrarna tar slut. Med andra ord, sakta är bra. Det fanns en risk att bli omgådd av en tant med stavar. När jag kom hem körde jag lätta stabilitetsövningar tillsammans med Frida i 30 minuter.

Idag var jag hos sjukgymnasten. Körde lugnt och utan motstånd på crosstrainern.  Hade tänkt mig 20 minuter, men jag fick så ont i både ryggen och benen att jag var tvungen att bryta efter 10. Sen tränade jag korsryggen. Det gick ännu sämre, och med andra ord klarade jag knappt magövningarna heller. Jag kämpade dock på utan att ta ut mig och utan att ta i. Sjukgymnasten försökte hjälpa mig, byta övningar och maskiner. Det gör liksom så ont att varje andetag känns som ett knivhugg.

Vi försökte mjuka upp ryggraden och kotorna men till slut fick jag lägga mig på britsen och få en snabb-behandling istället. Då blev jag helt yr och illamående. Sjukgymnasten skickade mig till sträckbänken. Jag hängde där i 15 minuter, sen gav jag upp, tog min onda kropp och cyklade hem.

Nu har jag så ont att jag inte kan diska. Jag låg på knä och plockade ut diskmaskinen, och jag har fått gå och sätta mig två gånger medan jag försökte plocka in i den. Det brinner, hugger och maler i ryggen samtidigt som benen liksom krampar sig och pirrar. Jag orkar helt enkelt inte hålla upp kroppen.

Sjukgymnasten säger att det bara är början. Det är ett resultat av att jag börjar slappna av och syresätta mina muskler. Det kommer att göra ont "ett tag" för jag "har så många uppdämnda smärtor".

Jag som trodde att det var meningen att jag skulle må bättre...