Jag var hos min doktor igår. Han på vårdcentralen som är så vansinnigt rolig att man nästan börjar tro att skratterapi är vägen ut ur depressionen. Han sa många roliga saker... som att jag inte får springa så snabbt att jag missar dörrarna och springer in i väggen igen. Han sa också att det var "självklart att jag sprang Tjejmilen med det dåliga knät, och att jag antagligen tänkte att nu springer jag lite fortare så att jag inte har ont så länge när det gjorde förbannat ont, istället för att gå." Hur visste han det?
Men det han säger fastnar. Det fastnar just för att han inte är en vanlig läkare utan en väldigt hård, ironisk och nästan elak en. Det som fastnade igår var framförallt hans uppläxning som handlade om att jag måste "begränsa mig". Han menade att det var det jag skulle lära mig... eller snarare borde ha lärt mig på StressRehab.
Han har rätt.
Fan, vad jag ska öva på det.
Att begränsa mig!
Heja heja! Ja, har man väl "gått i väggen" en gång är det extra viktigt att just begränsa sig och inse att man kanske måste ta saker i lite lugnare takt... för det är så lätt att ramla dit igen. Jag vet!
SvaraRaderaKram och ta hand om dig!!