Så att det gör ont faktiskt.
Ibland tittar jag på dem och undrar vad jag har gjort som förtjänat att få så fina barn. Ibland är jag rädd att någon ska väcka mig ur drömmen. Att jag ska vakna och vara ensam. Ibland undrar jag hur sjutton det kom sig att Johan valde just mig som mamma till sina barn. Ibland blir jag förvånad över hur mycket kärlek som får plats i mig.
Oftast tar jag den för given, säger att jag älskar andra saker. Som lakritsdumle eller att köra bil väldigt fort. Jag älskar att känna hur kroppen bultar under ett hårt träningspass, eller regn som smattarar mot rutan. Jag älskar att totalt uppfyllas av en bok, eller att lagom trött krypa ner i sängen på kvällen. Jag älskar att vara ute i skogen, lyssna till höstlöv som faller och att dammsuga.
Jag älskar så mycket...
men inget skulle vara lika bra utan min familj att dela det med.
Ja men visst! Familjen och barnen är ju det finaste man har... Och regn och läsning!
SvaraRaderaMen lakritsdumle och dammsugning? Tokiga kvinna! ;)
Så fint! Precis så är det ju. Fast jag gillar vanlig dumle mer än lakritsdumle :)
SvaraRaderaSå rätt! Så fint!! Vet precis hur du känner!! Så det gör ont...
SvaraRaderaTa hand om dig och din fina familj!
Kram!