Acceptans

Det kinesiska tecknet för Acceptans visar ganska tydligt hur jag uppfattar ordet...
ett virrvarr av streck bildar något vackert som jag inte riktigt förstår.

Dagens tema på stressgruppen var Smärta. Vi fick en föreläsning om hur hjärnan hanterar smärta, både akut och långvarig smärta. Bland annat fick vi veta hur hjärnan inte kan säga att den själv har ont när den t.ex. har blivit överbelastad, utan hur den då hittar en annan kroppsdel där man haft ont förut och säger att det är den delen som har smärta. Med andra ord... när min hjärna är överarbetad skickar den signaler om att jag har ont i nacken eller benen.

Vi pratade om olika smärtlindringssystem och hur viktigt det är med acceptans för att stoppa den negativa spiralen som stress och smärta kan skapa genom att man känner frustration, oro och uppgivenhet över smärtan. Sjukgymnasten frågade vad ordet acceptans betyder.

För mig betyder det att jag har accepterat att jag har ont i min nacke. Jag har lärt mig leva med det. Jag vägrar låta det hindra mig, jag kör på som vanligt och ignorerar smärtan.

Det var tydligen helt fel. Jag måste acceptera att jag inte klarar allt, att smärtan begränsar mig.
DET gillar jag inte!
Inte alls faktiskt!
 De menar att jag måste lära mig att  ta hjälp från andra, att lyssna på andra som ser att jag har ont och att jag ska reflektera över vad jag klarar av.

Jag blev arg. Jag hatar att inte klara av saker, att vara svag och att inte orka vara så aktiv som jag skulle vilja. Jag är ingen klenis! Samtidigt vet jag att jag redan är där, eller på väg... i smyg har jag nog insett att jag inte är vad jag vill vara. Jag har bara inte erkänt det för mig själv, men jag gör det nu.
Okej, jag är väl ingen supermänniska!

Sjukgymnasten tyckter att jag borde fråga mig själv om jag verkligen klarar att arbeta heltid, ta hand om familjen och mig själv. Ordet klarar gör mig upprörd. Klart jag klarar det! Jag måste klara det. Jag tänker inte sjukskriva mig.

Vi pratade också om hur vi fördelar vår ork/kraft. Kuratorn menade att den ska delas på tre - arbete, familj och fritid. Jag var tvungen att protestera, för mig är familj och fritid samma sak. Då stelnade både sjukgymnasten och kuratorn till... och så ändrade de ordet fritid till egen tid.

Det spelar ingen roll vad de kallar det... fri-tid eller egen tid... dygnet har inte tillräckligt många timmar för det just nu... och för tillfället finns det några i mitt liv som är viktigare än vad jag är så egen tid får vänta tills jag har tid för den.