Konstant sömnminus

Dagens tema i KBT-teamet var sömn. Sömnen är ju mitt främsta problemområde. Inte så att jag har sömnproblem för jag sover när jag väl är i säng. Mitt problem är att jag inte går och lägger mig.

Jag vet att jag borde gå och lägga mig vid elva, men jag hinner ju aldrig det. Det är så mycket jag vill/ska göra på kvällarna. Fram till åtta, när barnen somnar, är det fullt upp och efter åtta finns fortfarande en massa vardagsmåsten som ska fixas typ diska, tvätta, förbereda. Fram emot tio har jag tid för de där sakerna jag vill göra, som att sortera foton, prata med Johan, träna, söka information på nätet osv. Timmarna räcker inte till, alltså tar jag från det konto jag kan - sömnkontot. Att det här blir som rena rama SMS-lånen försöker jag att rättfärdiga genom att tänka att jag får ju vila senare, till helgen... eller som nu - i påsk.

Självklart pressade sjukgymnast Åsa oss en hel del, och så fick hon oss att förstå att vårt lånande inte var hållbart. Jag ligger ju på konstant sömnminus, så nu måste jag börja betala tillbaka mina skulder och bygga upp ett kapital. Problemet är bara att jag får dåligt samvete om jag går och lägger mig innan mina projekt är klara.

Den här veckan har jag gett mig själv i läxa att:
- somna kl 23 så att jag sover ungefär 7 timmar varje natt.
- ha tea-time kl. 22 och varva ner i soffan tillsammans med Johan.
- göra mina sjukgymnastövningar 4 ggr och jogga 2 gånger.
- lämna jobbet på jobbet.