Avbrutna tankar

Jag börjar förstå nu...

Både igår och idag var jag superstressad. Jag vet vad det beror på. Det är utvecklingssamtalsveckor på jobbet. 24 samtal efter arbetstid. 24 elever som ska få sin tid i rampljuset. 24 samtal som jag ska komma förberedd till.

Jag är förberedd. Jag är bra på att ha samtal. Jag har lagt ner minst 40 arbetstimmar på dem redan. Tyvärr vill vårt dataprogram inte riktigt som jag vill, eller rättare sagt... det är onödigt krångligt. Tyvärr förstår inte föräldrarna vad det här kostar mig i energi, och tid. Tid som jag tar från min familj. De avbokar alltså, eller kommer oförberedda... och så ställer de krav på mig att jag ska ställa upp en annan kväll. Jag blir otroligt stressad av det här - redan innan samtalen har börjat.

Hur som helst... igår däckade jag. Idag är jag bara otroligt ljus- och ljudkänslig. Jag skriker snart rakt ut eftersom Johan både lyssnar på en hockeymatch på radion och ser nå´t hysteriskt lekprogram på TV´n... t.o.m. ljudet från tangentbordet stör mig nu.

Jag tar till mina knep. Jag andas. Jag försöker göra en sak i taget. Jag försöker att ignorera tvättpåsen i vardagsrummet. Jag struntade i att dammsuga. Jag lät Johan serva mig med middag och disk. Jag har tröstätid en massa smågodis. Jag har tagit en lång dusch.

Det funkar inte. Hjärtat hoppar i bröstet. Jag kan inte koncentrera mig. Jag kan inte ens tänka en hel tanke. Det är som om ett gäng små cathor babblar inne i mitt huvud - det ekar liksom. Jag hör mina halva tankar bland alla andra ljud men jag förstår dem inte.

Jag vill bara skrika rakt ut - eller somna ifrån allt. Få det mörkt och tyst runt mig.

Men det ska jag inte - jag ska sälja barnkläder på Tradera.