Dagis ringde när jag klev ut från Kuratorn.
Oliver hade "ramlat och fått en pinne i ögat".
Snabbt var jag där. Johan och mamma informerades på vägen.
Oliver och jag åkte tillbaka till Vårdcentralen.
En syrra och en läkare tittade på hans öga.
Det var absolut ingen fara.
Det hade jag redan förstått,
men jag vågade inte fatta beslutet att inte åka till läkaren själv.
Hellre en gång för mycket...
När Johan kom hem tog energin slut.
Jag blev helt apatisk.
Jag var inte trött,
tittade bara i taket,
kände mig tom.
Det är tur att jag har Johan så att jag slipper vara stark ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.