Trots att jag sovit i 9 timmar kändes det som om jag varit vaken i flera dygn.
Ont hade jag också,
och svårt att andas.
Bihålorna är fulla av tjockt grönt snor.
Eftersom håret dessutom var läskigt skitigt snörde jag på mig jogginskorna och tog en runda direkt efter lämningen. Hälsenan värkte för varje steg. Det gjorde ont i låren.
Armarna domnade bort. Högra bihålan höll på att sprängas.
Musklerna svarade inte alls.
Benen funkade inte, jag tog mig knappt framåt.
Ändå hann jag 4 km på 24 minuter.
Usel tid, men 6 kilometers tempo.
Det är vad som krävs i Topploppet.
Samma tempo i ytterligare 6 km.
Fick "skäll" av kuratorn på eftermiddagen.
Jag får inte göra så här.
Jag får inte pressa mig själv och min kropp.
Men jag ville inte pressa den,
jag ville hämnas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.