Precis när jag skulle gå hem idag fick jag veta att en elev slagit sig.
Han låg på skolgården.
Jag sprang ut.
Jag tog hand om killen.
Hans händer låg åt fel håll,
han försvann ur medvetande flera gånger.
Superläskigt!
Skolsyster kom och tog över.
Jag ringde mamman,
motade bort elever,
styrde och ställde.
Mötte akutbilen och ambulansen.
Informerade och lugnade mamman när hon kom.
Ambulansen åkte.
Jag ringde pappan,
tog hand om chockade elever,
den chockade dagmamma som larmat,
samlade ihop filtar och kläder,
gick runt i klasserna och pratade med berörda barn.
Cool lugn!
Åkte hem.
Blev lite skakis,
ringde Johan och pyste lite.
Lugn igen.
Hämtade barnen.
Tog oss hem.
Försökte få båda att bada och tvätta håret,
lyckades med den ena.
Lagade ugnspannkaka.
Blandade ihop mjöl och mjölk så den blev aningens stabbig.
Lurade duschvägraren i duschen,
försökte borsta tänderna på den andra.
Diskade.
Fick inte duschvägraren ur duschen.
Blåste håret på densamme.
Valde kläder till skolfotot.
Försökte få barnen att sova
trots olästa böcker, att någon ska läsa själv,
borttappade gosedjur och ambulanser
och pappasaknad.
Lyckades att få den ena att somna i tältet,
den andre i pappas säng.
Inte lugn, panikslagen!
Migrän.
Det är konstigt det där.
Att man kan reagera så olika på stress.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.