Tröstas av Sarah

Solen visar sig igen. Kuratorn ställde in vår träff. Plöstligt fick jag lite ledig tid. Det kunde ha blivit en bra eftermiddag. Men jag är trött och ledsen.

... och rädd.
Jag gör konstiga saker.

I måndags gick jag vilse i trapphuset på skolan.
Jag visste inte alls var jag var och hur jag skulle komma rätt.
Gick in i en korridor, kom till aulan och fattade inte vad det var för ett rum.
Till slut var jag smart nog att följa efter en kollega som skulle till expeditionen.
Där fann jag mig själv igen.

Idag tappade jag bort cykeln i Fruängens centrum.
Plötsligt kom jag på mig själv med att bära på hjälmen
och undrade varför jag tagit med den istället för en kasse.
Insåg att jag troligtvis hade cyklat från jobbet men kunde inte komma ihåg vart jag parkerat cykeln.
Jag letade lite diskret och det visade sig att den stod ensam och slarvigt parkerad utanför Vi-butiken, precis som den brukar göra.

Jag förstår signalerna.
Jag tillät mig att vila.
Jag sov i tre timmar men är ännu tröttare nu.
Det gör mig ledsen,
så jag tröstar mig med kaffe och en Sarah Bernard.