Efter gårdagens träff med nya sjukgymnasten och ett BK-session på StressRehab förstod jag en sak, en sak som jag redan visste. Det är återhämtningen som är nyckeln till att orka. Jag behöver pauser, många pauser. Ju mer jag pausar dessto lättare har jag att gå ner i varv snabbt. Igår var det stört omöjligt att meditera eller fokusera på BK-övningarna... mitt huvud var fullt med annat. Jag fick så klart en väldigt kraftig reaktion och mådde så illa på tunnelbanan hem att jag räknade andetag. Smärtan blev ännu intensivare, men efter middagen kände jag mig plötsligt piggare och effektivare än på länge.
Nu blir det radikala rutiner som gäller. Fokus på återhämtningen. Återhämtning mellan BK-övningar, mellan aktiviteter och mellan dagar. På sjukgymnastens inrådan har jag skrivit ett schema för mina dagar. En sak i taget, på en bestämd tid och planerade pauser. Dagliga promenader, BK och meditation. Matlista och sovklockan som ringer.
Jag lackade naglarna knallröda... som stoppsignaler. Den lilla Kattan påminner mig om att tänka på mig själv i första hand. Jag vet att det behövs. Jag måste må bra och fungera nu för jag har en familj som behöver mig lite extra mycket just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.