Mot 100% i 80

I fredags träffade jag arbetsterapeuten på StressRehab. Vi pratade jobb så klart. Jag tycker inte att det går bra för mig, det tyckte hon. Jag gnällde över att allt jag orkar just nu är att jobba, hon sa att det var meningen. Jobbet är prioriterat i det här läget. Självfallet ska jag må bra, men att ha en aktiv fritid är inte att tänka på. Det får jag ha senare, när jag mår bättre.

Det låter som ett väldigt tråkigt liv. Jag blev lite arg, men nu har hennes ord smällt in. En vecka tog det att inse att hon har rätt. Jag mår ganska bra i kroppen och själen. Det allra basalaste fungerar. Jag sover bra. Jag äter. Jag styrs inte av smärta. Jag känner mig både arg, ledsen, glad och trött i en salig blandning. Allt är som det ska vara - nästan i alla fall.

Det är dags att ta tag i jobbet. Nästa mål är att jag ska orka utföra mina arbetsuppgifter. Orka jobba mina 75 % och senare 100%, med en aktivitetsnivå på "bara 80%". Jag får bli trött på kvällarna, jag måste ta längre återhämtningsperioder på helgerna. Jag behöver inte vara den perfekta mamman, frun, hushållerskan eller motionären. Jag ska bara orka jobba och hålla familjen flytande. Än är jag inte frisk.

Jag ger mig ett år till.