Jo då, det är mina ben. Någonstans vid Långbro är de. De springer.
Jag gjorde det. Första löprundan sedan Tjejmilen den 5e september. Det gick bättre än jag vågat hoppas, även om jag snarare lunkade än joggade. Ungefär 5 km på 30 minuter.
Jag måste dessutom påstå att jag gjorde det med ett leende. Jag älskar att känna hur jag tar kontroll över min kropp, att det är jag som styr musklerna, hur blodet pumpas runt och hur lungorna och hjärtat jobbar medan hjärnan kopplar av. Det är ju ändå det här våra kroppar är byggda för - att arbeta menar jag.
Låter som du hade en trevlig löprunda. Kul att komma igång. Jag är väldigt imponerad av folk som vågar springa på snö och is!
SvaraRadera