Hittat hem?

Hur känns det att ha hittat hem egentligen?

Jag har förhandlat hem en lägenhet idag. En fyra på 97 kvadrat. En hörnlägenhet med bra planlösning och stora fönster i tre väderstreck. En halvtrappa upp, men i suteräng så den ligger ändå högt. Vi behövde fixa köket och sätta in garderober i hallen, annars var den fräsch. Den hade ljuvliga glasdörrar in till sovrummet. Den låg på Hanna Paulis gata, alltså i samma förening. Vi hade haft kvar vår parkeringsplats. Efter hårda kalla förhandlingar fick vi  den för 1 995 000:- och alltså hade vi haft samma månadskostnad. En bra deal helt enkelt, kanske rent av en investering. Kontraktet skulle skrivas.

Jag cyklade förbi på hemvägen. Tog mig tid att känna efter, lyssna och andas. Balkongen var liten och trist. Barnen har ingenstans att leka. Jag har ingenstans att fika.Skulle jag må bättre där? Jag skulle inte kunna andas. Det kändes inte som att komma hem. På jobbet satt Johan och funderade i samma banor.  Det skulle ju inte bli vårt hem, bara ytterligare en tillfällig lösning.

I sista stund drog vi oss ur. Vi hade bara köpt den för att tjäna pengar, inte för att vi villle bo där. Det hade löst ytproblemet, men alla andra problem hade funnits kvar. Vi hade fått satsa mycket på att renovera köket, packa flyttkartonger och göra vår lägenhet klar för försäljning. Det hade tagit tid från familjen.

Kanske hade det varit en bra affär. Kanske kommer vi att ångra oss, men vi bestämde oss tillsammans. Vi struntar i pengarna och satsar på tid - tid för det som verkligen är viktigt. Oss! En dag hittar vi hem, så länge bor vi här hemma.