Eller gå vidare...
Jag har mitt första möte på Stressmottagningen.
I två timmar ska jag intervjuas av en läkare.
Redan hemma har jag fått fylla tre häften med massor med jobbiga frågor om allt från utseende, träning och kost till psykisk hälsa, sexlust , smärta och sociala förmågor. Sådana där frågor där man ska uppskatta på en skala. Det har tagit mig en vecka att fylla i dem. Johan fick hjälpa till.
Problemet är inte att fylla i egentligen, eller att svara. Problemet är att jag inte vet hur jag mår eller vad jag känner. Jag förnekar fortfarande. Jag vill vara stark. Jag vet att jag borde klara av saker som jag inte klarar av, som att formulera en mening till exempel.
Idag känns det viktigt att jag säger sanningen, men jag har så svårt att veta vad sanningen är. Det känns som att jag ljuger för mig själv och andra. Stundtals för att inte visa hur dåligt jag mår varken utåt eller innåt. Samtidigt känns det som att jag ljuger om att jag mår dåligt. Jag tycker ju fortfarande inte att jag är "sjuk på riktigt" eller att jag har rätt att ha så ont som jag faktiskt har. Andra tycker det definitivt inte.
Det är nästan det jobbigaste. Att jag hela tiden känner att jag behöver förklara mig, och försvara mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.