Sidor

onsdag 23 november 2011

Frustration!

Nu har jag varit slö och dålig i ett par dagar. Eller lugn och bra om man vill se det så...

Jag har inte orkat göra så mycket alls. Jag har lämnat barnen, gått hem, fikat och sedan fixat med min "hobby" till lunch. Eller lunch och lunch... en micrad matlåda eller en macka samtidigt som jag lyssnat på en ljudbok. Sedan tillbaka till "hobbyn" igen, fikat framför datorn och sedan skyndat mig för att inte hämta barnen allt för sent.

På kvällarna har jag hamnat med "hobbyn" igen, mest för att jag är för slö för att göra något annat. Jag har inte orkat träffa folk, jag har inte kunnat ta mig för något. Jag är besviken. Jag skulle ju så medvetet göra allt det där som man ska göra när man ska "ta det lugnt". Promenera, läsa, plocka lite och äta god mat. Inte vandra omkring här i mina mysbyxor som en förortszombie.

Känner mig rätt vissen och nere faktiskt. Jag vill se resultat, helst snabba. Nu känns det som att jag fuskar igen, att jag inte är tillräckligt duktig, att jag latar mig genom behandlingen. De känslorna gör att jag känner mig ännu mer misslyckad. Det är bajs!

...och med det här inlägget misslyckas jag också med min KBT-läxa... att visa mer omsorg och vara mer tillåtande mot mig själv! Fast jag tillåter mig att äta... jag har unnat mig en massa gottesaker. Jag behöver det, som tröst. ... och så får jag dålit samvete för tröstätandet också.

ÅHHHHHH! Vad frustrerad jag är!

1 kommentar:

  1. Det tog (minst) 15 år att komma till detta läge, det kommer inte lösa sig på några veckor. Gör det som du orkar med även om det är mindre än vad du tänkt dig. Försök ställa in duktiga flickan inom dig till att vara duktig på din KBT-läxa. Den låter nyttig.

    Jag kan beskriva en av mina slöardagar när jag var mammaledig med Thea så att du förstår vad en riktig slöardag kan vara: Jag sov middag ca 1,5 h resten av dagen satt jag framför TV:n och tittade på Oprah, Bachelorette och annan IQ-befriadTV. Jag fixade något lätt till lunch typ korv med bröd. Jag gjorde verkligen inget annat... Nu gjorde jag som tur var inte detta hela mammaledigheten men det var det som jag gjorde när jag kände mig trött och slö. Då behöver man inte göra mer än så.

    SvaraRadera

Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.