Basal kroppskännedom var precis så långsamt och flummigt som jag trott, men... jag måste erkänna att det funkade. Jag slappnade av. Underligast var att sjukgymnasten bad oss meditera, (= sitta i konstig ställning och glo in i en vägg) i fem minuter. Min spontana tanke var så klart att det skulle blir fem mycket långa och tråkiga minutrar. Konstigt nog kändes de bara som en halv. Jag lyckades alltså! Jag stängde av den där inre rösten som virvlar omkring i skallen och lyssnade istället på min kropp. Trots att jag var avslappnad efter passet fick jag akupunktur i öronen, jag blev alldeles lugn och trött igen. Helt avtrubbad begav jag mig mot stan.
Jag besökte logopeden. Hon testade min röst och pratade om hur och när jag anstränger/skadar den. Jag fick göra ett par inspelningar. Att jag pratar fort och otydligt är jag medveten om, att jag pratar mycket också. Jag tycker dessutom att jag har en stark och ganska gäll röst, men det höll hon inte alls med om. Logopeden tyckte att min röst var väldigt svag och hon undrade om jag överhuvudtaget kunde göra mig hörd i klassrummet. Jag är väldigt förvånad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.