Sömnrubbningar

Jag är trött. Kanske beror det på att jag har varit för aktiv i veckan, och att jag har slarvat med återhämtningen. Jag fick ett uns av ork efter BK´n i måndags... och istället för att lyssna på proffsen och "hushålla med energin för att bygga upp energireserven" körde jag slut på den. Jag gjorde inte mycket.

Jag försökte vara social för jag känner att jag behöver det. Jag har stängt in mig i Trånga trean, det är min borg. Här kan inget läskigt nå mig... trodde jag... MEN precis som jag alltid har sagt så är det inte bra att "gå hemma". Man grubblar för mycket. Saker som inte är problem blir problem. Mina funderingar har fått mig att må dåligt. Jag har låtit dem komma upp till ytan, jag har förstorat dem och de har växt till problem. Saker som ligger bakom en borde få stanna där. Man får liksom acceptera att det som är gjort är gjort. Lämna och gå vidare. Ändå ältar jag. Ältar och mår dåligt.

Därför har jag försökt att göra roliga saker, att ta mig tillbaka till det sociala liv jag vanligtvis är så bra på. I måndags var jag hemma hos min kära vän för första gången trots att hon bott i sin fina lägenhet i över ett år. Vi bor nästintill grannar. Det kändes helt underbart och jag mådde bra där i hemtrevligheten och värmen. Igår var jag hemma hos en kollega på middag och klädparty. Samma sak, varmt, mysigt och en härlig gemenskap. Jag älskar verkligen mitt jobb, men ännu mer mina kollegor. Jag fylldes med energi och glädje men dränerades på ork.

Jag har ett otroligt behov av att få gå in i min bubbla, syssla med min "hobby". Det får mig att stänga av allt annat, att fokusera vilket jag har så svårt med. Med andra ord fastnade jag med den på kvällarna efter de trevliga sociala stunderna. Jag kände att jag inte kunde gå ner i varv utan att få vara i fred ett tag. Det blev sena kvällar samtidigt som jag har svårt att sova. Jag sover men inte så djupt, jag drömmer mardrömmar och vaknar ofta.

Idag kom smällen. Jag hade tomt i kalendern. Jag hade tänkt ägna dagen åt ljudboken och "hobbyn". När jag kom hem från lämnandet snurrade världen, jag mådde illa, benen värkte och rösten hade jag glömt hos kollegan igår. Jag kände att jag måste vila, bara en liten liten stund. Jag vaknade klockan två. Är vagt medveten om att Johan ringt och pratat med mig flera gånger, och migränen bultar i takt med det dåliga samvetet.

Jag försöker acceptera att jag var tvungen att sova. Jag försöker gå vidare. Jag försöker vara snäll mot mig själv, men samvetet och uselhetskänslan gnager mig. Samtidigt reagerar jag med handlingskraft, som den problemlösare jag är. Hur ska jag orka bryta mitt dåliga sömnmönster? Vad ska jag ha för strategi?