Sidor

tisdag 1 november 2011

Tunga steg mot framtiden

Igår gick jag hem från jobbet. Stegen var tunga och tårarna rann. Jag ska inte komma tillbaka på länge. Tomrummet efter mig kommer snabbt att fyllas av någon annan, men kommer tomrummet i mig att fyllas? Jag är sjukskriven för att ta hand om mig själv. Ingen kommer att behöva mig, mer än jag själv.

Jag kämpar för att inte fylla mina dagar med en massa måsten. Jag ska bara ta det lugnt och göra ingenting. Jag är rädd att jag kommer att grubbla och älta alldeles för mycket när jag inte har något att göra. Min erfarenhet säger mig att folk som går hemma om dagarna har en förmåga att göra hönor av fjädrar. Samtidigt är det ju vad jag behöver - tid att tänka igenom saker.

Jag fick dessutom med mig en sak att jobba med. Min kollega är läskigt ärlig och hård mot mig på ett jobbigt sätt. Läskig för att hon genomskådar mina dåliga sidor och jobbig för att hon har rätt och vågar säga saker jag inte vill höra. Hon sa att jag måste bryta ner en av mina försvarsmurar. Johan har länge sagt samma sak. Jag grubblade över det hela kvällen och ville gå i försvar men jag vet att jag måste lyssna på henne, och Johan. De är kloka människor som betyder mycket för mig. Om de ser min absolut sämsta sida och ändå tycker om mig måse jag ta åt mig och försöka ändra mig. Så nu ska jag börja riva den försvarsmuren också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.