Jag står ju sist på prioriteringslistan. De senaste veckorna har jag i och för sig försökt vara snäll mot mig själv, men bara när det har funnits tid till det... med andra ord när jag inte har behövt vara snäll mot någon annan. Jag lurar mig själv. Jag gör saker för mig för att jag ska kunna säga att jag har gjort dem, men jag gör dem aldrig så att de "drabbar" någon annan. Jag försöker liksom knöka in mig också.
Jag har mått uselt i veckan, både kroppsligt och mentalt. I fredags bröt jag ihop och grät. I går också. För att jag var trött. För att jag har ont. För att jag är misslyckad.
Sen tog jag nya tag, kom på en ny plan. Jag har lämnat över ALLT ansvar till Johan. Igår gick det dåligt, jag kan inte släppa. Johan missar saker som jag alltid har haft koll på. Julklappar, presenter, extra kläder, dagislappar, städning osv. Idag har jag stålsatt mig, men jag har ändå fixat massor. Speciellt sådana saker som har en deadline, typ beställa saker på nätet, köpa biljetter till Lussefikat i skolan osv, men jag biter mig i tungan och sätter mig på händerna... ofta!
Jag ska också försöka prioritera mitt egna "schema", alltså göra min BK, ta mina promenader, sova i tid och äta bra. Det har inte funkat alls idag, men det är för att jag är så sjukt slut. Idag vilar jag framför datorn... och fixar många julklappar, vilket jag kanske inte borde.... Kommande vecka ska jag fokusera på mig. Sätta mina behov först och släppa totalt släppa ansvaret till Johan. Om jag glömmer det ska jag rabbla mantrat som psykologen nämnde vid senaste träffen:
Hur man själv respekterar och accepterar sina behov i förhållande till andra under tid är avgörande för hur rehabiliteringen går.
Jag har själv ansvar för mitt liv!
Jätteduktigt att lämna över allt ansvar på Johan även om jag förstår att det rycker i både fingrar och tunga ibland. När jag lämnar över saker till Christer så får jag bita mig i tungan ibland för att inte tjata på honom att få det gjort. Jag gör gärna saker så fort som möjligt medan Christer trivs med att vänta tills det måste bli gjort. Detta kan göra mig lite stressad :)
SvaraRadera