Små små saker har fått mig att inse en sak idag. Jag brinner för barnen. För barnen på skolan, för Fridas kompisar på 6-års och för Olivers kompisar. Jag kan inte gå in på detaljer, men en kram här, en kram där, en uppgiven suck från en briljant flicka som tröttnat på att vara för snabb i matte, ett par kommentarer från kollegor som inte brinner, en tårögd förälder på dagis och alla dessa ögon som går att läsa som öppna böcker.
Jag vill att varje barn ska bli sett och få en chans att utvecklas. Konstigt att det finns så många i mitt yrke som inte drivs av den lågan. Som fokuserar på föräldrarnas status, sin egen status och som faktiskt dömer ut barn redan när de är små.... som släcker barnens låga av nyfikenhet och krossar deras självkänsla.
... och nu är jag livrädd. Man kan inte bli utbränd om man inte har brunnit. Jag behöver skydda den lilla låga jag har nu, så att den kan växa sig stark och klar igen. Hur gör jag det?
Du måste försöka se till att låta din låga brinna där den gör skillnad och skydda den istället för att stånga huvudet blodigt när folk inte förstår. För att lågan ska kunna växa sig stark igen måste du välja dina strider noga. Brinn när du är tillsammans med barnen och skydda lågan när du är med vuxna med konstiga prioriteringar.
SvaraRaderaLågan får aldrig slockna! För varenda unge!
SvaraRaderaVad kul att du kommer och lyssnar!
åhh, det är precis därför de rekommenderar att jag inte går tillbaka som lärare i skolan... jag känner likadant! Men det får i så fall vänta tills jag är mer stresstålig... Jag hejjar på dig!!
SvaraRadera