Det var en annan rehabiliteringsgrupp så jag fick presentera mig och förklara varför jag "gick om". Vid olika tillfällen i föreläsningen/diskussionen fick jag berätta om hur jag har arbetat med mina sömnrutiner. Psykologen sa att hon kom ihåg mig och mina besvär. Vid ett tillfälle beskrev hon mig som "otroligt speedad", som för att säga till gruppen att jag inte var som dem.
Efter föreläsningen kom hon till mig och sa att det var jätteroligt att se mig och att det var skönt att se att jag var så mycket lugnare nu. "Förra gången var du ju som en duracellkanin!".
Oj!
Den tog skruv!
Jag tyckte att jag var tokstressad igår. Jag mådde inte alls bra och var ofukuserad, men frågan är då.... hur var jag innan? Var jag en duracellkanin som hurtigt och outtröttlig slog på trumman utan att pausa eller ens dra ner på takten? Slog och retade gallfeber på folk runt omkring tills batteriet tog slut och jag dog. I så fall måste det finnas en himla massa människor som är väldigt tacksamma och lättade över min utmattning?
Jag tror att jag ska tejpa en liten duracellkanin på min dator så att den påminner mig om att inte bara trumma, trumma, trumma, trumma, trumma, trumma, trumma....
hmmm, jag sover max 6 timmar i sträck nu och tycker det är en jätteförbättring mot tidigare som var 2-3 timmar... men är fortfarande så himla trött, trott att det bara beror på utmattningen men det är nog som du säger att "vi" behöver runt 10 timmar för att läka. Har du lyckats få till mer än 6 timmar? Vad har du för "knep"? Vill så gärna kunna sova längre...
SvaraRaderaOch du ÄR mkt lugnare nu än du var för 3 månader sedan, stor skillnad=)
kram lilla kaninen