Men! Det är illa, riktigt illa. Jag jobbade imorse. Har löst schema- och lokalfrågan och träffat lite barn. Promenerade till hallen och körde en timmes yoga. Blev alldeles yr och illamående. Kroppen svarade inte heller. Jag var stel och ovig. Balansen var åt hel-ete. Det kändes ändå bra. Kroppen är varm nu, musklerna lugnare. Promenerade hem. Däckade och vaknade med feberkänslan.
Jag blir så besviken! Jag ska ju må bättre och bättre... inte sämre. Jag intalar mig att det bara är värsta feta dippen, och att det kommer att vända igen... men jag kan inte låta bli att deppa. Jag känner mig faktiskt misslyckad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.