Lättad

Eh...typ nå´t sånt i alla fall...

Läkaren på vårdcentralen, en ny, var riktigt riktigt rolig. Han fick mig att skratta. Dessutom verkade han väldigt bra. Jag fick göra ett nytt depressionstest. I somras satte jag High score, igår fick jag 15 poäng. Läkaren konstaterade att antagligen hjälper dina piller eller så är du helt enkelt gladare. Han sjukskrev mig enligt StressRehabs plan, men kommer att kalla mig på uppföljning. En lättnad, och en trygghet. Jag kommer inte att stå själv.

På eftermiddagen visade det sig att "sista KBT´n" inte alls var den sista. Vi har två gånger kvar. Ytterligare en lättnad. Jag vill inte bli utlämnad åt mig själv. Jag är inte redo. Jag litar inte på mig.

... och smärtan? Jo då, den sporrar ... som fan faktiskt. Benen, nacken, axlarna, ryggen, migränen och öronen. Alla skickar de signaler till mig. Jag försöker lyssna, men ger inte kroppen tid. Ingen BK eller meditation på flera dagar. Ingen motion. Allt jag är bra på är att sova. Jag sover mycket men oroligt.

Jag måste tänka till, hitta rutinen. Den förbannade rutinen!