Tre timmars jobb gav mersmak.

En egen vrå...
Nä, min är inte riktigt så här fin och lugn,
men med lite fantasi så!

Åh, vad jag läntar efter att få komma igång igen. Jag är less på att vara hemma. Gå till jobbet och göra lite nytta, styra upp i kaoset. Det kändes bra igår trots att det är jobbigt med alla frågor om hur jag mår. Jag tänker inte smyga med varför och hur jag har mått dåligt. Jag tror stenhårt på öppenhet så jag förklarar och förklarar, för mina kollegor i alla fall.

Det finns flera sätt att hantera en tillbakagång. Antagligen undviker jag att vara på vissa platser så att jag inte träffar så många kollegor, vi är ändå över 100 pers som jobbar på skolan, eller så kör jag en "fluddering" som psykologen kallade det. Jag utsätter mig, och tar allt på en gång. Det är jobbigare men går fortare. Jag valde det sista och parkerade mig brevid kaffeapparaterna och kopieringsmaskinen igår. På måndag tänkte jag utsätta mig för eleverna. Då tar jag helt enkelt en sväng ut på rasten, och sedan är det bara steg tre kvar: Föräldrarna. Det är jobbigast för dem måste jag hantera olika. Vissa är med mig, andra är mot mig.

Arbetsterapeuten och min chef hade bäddat för mig tillbakagång. Mitt arbetslag har fått order om att varken fråga hur jag mår eller be mig om saker. Inga krav får ställas på mig. Det skulle dessutom finnas en plats åt mig där jag skulle kunna installera mig i lugn och ro. Enligt terapeuten en avskild plats där jag kunde stänga in mig för att arbeta ostört. Det ska också finnas ett ställe där jag kan vila. Verkligheten ser liksom inte ut som i hennes föreställningar.

I år har vi lyxen att ha ett arbetsrum. Det är ca 10 kvadrat, med ett jättstort fint fönster så att vi får in massa härligt ljus. I det står 7 skrivbord och sju lådhurtsar, fem kontorsstolar, 2 vanliga stolar. Det finns varken hyllor, eluttag eller skrivbordsbelysning till varje plats. I detta rum ska hela arbetslaget, 13 personer ha sin arbetsplats och sina saker. Jag skulle få dela bord med en tjej som "bara" jobbar 60%, men det visade sig att hon redan delar med en som jobbar 100%. Det funkar inte. Till slut fick jag en hylla.

Man jag är inte den som är den. Jag behöver inte så mycket, men jag kräver en egen vrå, där jag får ha min egen ordning. Annars blir jag galen. Det finns en liten mörk avstickare i rummet, där det stod en massa "bra att ha bråte". Jag röjde upp det. Tog in en skev skolbänk från korridoren, la beslag på en bokhylla och tiggde till mig en stol från vår snälle, omtänksamma vaktmästare. Vips så har jag ett eget litet kontor! Eller en liten vrå i alla fall.