På onsdag tar StressRehabkursen officiellt slut. Då har vi sista KBT-träffen. Jag kommer visserligen att få en extra vecka hos sjukgymnasten för att jag "är något av det knepigaste de har stött på" och så kommer arbetsterapeuten att följa upp min återgång till arbetet. I övrigt ska vi klara oss själva.
Till förra veckan hade vi i uppgift att läsa igenom allt "kursmaterial", våra dagböcker och tänka efter ordentligt. Jag klarade inte det. Jag orkade inte helt enkelt, så jag "glömde". Vi skulle skapa oss en egen verktygslåda som vi ska bära med oss under "de kommande två åren av läkningsprocess".
Egentligen ska vi svara på tre frågor:
- Dessa insikter har jag fått och vill påminna mig själv om regelbundet eller vid behov.
- Detta behöver jag jobba vidare med:
Mål på kort sikt/varje dag
Mål på lång sikt: inom en månad, denna termin, innan årets slut.
- Detta är viktigast att komma ihåg vid bakslag eller när det krisar.
Mitt papper är tomt. Jag måste ju skriva saker som jag har en chans att leva upp till, som jag är beredd att jobba för och som jag är villig att offra andra saker för. Jag vet vad det borde stå, men jag är rädd. Rädd för hur det påverkar min relation till andra. Jag är också rädd för att misslyckas.
Jag skulle förresten inte behöva en verktygslåda utan ett snickarbälte, så att jag kan bära med mig mina verktyg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.