Idag blir jag 35. Läskigt gammalt! Är man 35 måste man ju vara vuxen liksom. Igår hade jag en jättedipp. Kände att jag inte har landat, att jag fortfarande går runt och undrar hur livet ska bli när jag är vuxen. Sen insåg jag att jag är mitt i livet och det här är mitt vuxna liv! Jag har två barn, bostadsrätt, dubbla bilar, ser slutet på CSNs avbetalningsplan, jobbar på ett riktigt jobb och är gift. Egentligen är det bara några kvadratmeter hem jag saknar, och en egen sommarstuga...men man måste ju ha en dröm också.

Idag har jag försökt ladda batterierna (läs sovit) inför helgens tillställningar. Jag försöker ta mig ur dippen. Troligtvis är jag bara trött. Det har varit mycket ett tag. Många tankar. StressRehabiliteringen är snart slut. Jag är rädd för att stå ensam, men att fylla år visar att jag inte alls är ensam. Jag får massor med härliga grattis från alla håll och i helgen kommer både släkt och vänner. Det måste vara den stora grejen med födelsedagar, att få stå i centrum och boosta sitt självförtroende. Jag ska njuta av varje sekund!