På egna vingar

Det har varit mycket ett tag, hela förra veckan var tuff. Jag kopplade på autopiloten och gick in i mitt gamla jag. Gjorde vad som förväntades. Glömde bort mig själv och tog tag i saker. Alla födelsedagskalasen gick enligt planen, julgransplundringen och alla träffar på StressRehab likaså. Mitt energirör fylldes av alla positiva härliga människor jag har träffat, av alla skratt och av all omsorg.

Jag tappade däremot helt rutinerna och tankarna på mig själv och min sjukdom. Jag har inte promenerat, vilat eller BKat, eller jag gjorde det när tillfälle gavs. När det hanns med liksom. Jag har inte lyssnat på vad jag vill eller orkar. Sömnen har varit katastrofal, likaså kosten. I natt sov jag två timmar.

Idag känner jag mig arg och frustrerad. Det går inte bra! Jag är inte tillräckligt duktig. Jag tycker att jag "fuskar" och inte gör som StressRehab säger, och därför mår jag inte tillräckligt bra. Snart ska jag knuffas ur deras trygga bo och "fortsätta på egen hand". Hur fan ska det gå?