Power walk och power nap

Jag försov mig imorse. . gjorde ett val att inte stressa och bli arg. Vi hade en trevlig morgon barnen och jag. Frida blev visserligen sen till skolan, men hon tyckte att det var spännande i sig. Oliver kom precis när alla barn skulle gå ut, så jag fick en inblick i hur hans dagis fungerar. Jag träffade två av deltidsfröknarna också. Jag gillar Olivers dagis. Det är liksom en form av härligt kontrollerat kaos där. Morgonen blev riktigt bra trots att den började så fel.

Jag missade dock Pilatespasset så jag tvingade mig att gå en promenad istället. Jag hatar den där dagliga promenaden som StressRehab säger att jag behöver. Slaskigt, grått och äckligt väder var det också.

Vi utvärderade vår fysika aktivitet igår. Jag är missnöjd med mig själv. Jag vill träna ordentligt om det ska räknas. Bli svettig och få träningsvärk. Sjukgymnasten menade att vi inte kan träna för att kroppen inte orkar det just nu. Det går inte att träna så länge sömnen inte fungerar, menade hon. Min sömn funkar ju verkligen inte. Hon sa också att vi var så fysikt påverkade att kroppen svarar på fel sätt, t.ex. när det gäller adrenalin och endorfiner men att vi samtidigt har en slags inflammation. Det är så kroppen reagerar när den vill tvinga oss att ta paus. Det är därför jag tycker att min kropp känns febrig så ofta. Sjukgrmnasten berättade att vi verkligen har feber, att vår feberkurva är högre vid en utmattning.

Jag klurade på det där hela kvällen igår. Idag insåg jag mig överbevisad och tog en runda runt Långbro. Jag ändrade dock taktik. Jag körde mer en power walk, viftade på armarna och höll ett högt tempo i 45 minuter. Kom hem och sov två timmar i soffan. En power nap, typ....
Eller...
Ja, ja kroppen.... jag fattar! Jag ska ta det lugnt.