Jag har vänner



Det är svårt att sova när lyckobubblorna tar över...

 ... på andra ställen än i min StressRehabgrupp så det här kommer nog att gå bra. Igår var en ganska jobbig dag full av tuffa möten och besked. Jag var beredd på det värsta men allt gick bra, precis allt!

Först träffade jag läkaren, sjukgymnasten och arbetsterapueten på ett "inför avstämningsmöte". Avstämningsmötet är då vi ska träffa hela StressRehabgruppen, mina arbetsgivare, försäkringskassan och min läkare från vårdcentralen för att lägga upp en långsiktig plan för återgången till arbetet. Det är på måndag. Jag tyckte att det kändes tryggt. Jag har släppt allt till StressRehab, de vet vad som är bäst för mig.

På eftermiddagen träffade jag och arbetsterapeuten min chef. Han är bra, om än lite stressad. Jag känner att jag har fullt stöd från jobbet. Passade på att hälsa på mina underbara kollegor också. ALLA, precis alla, var jätteglada att se mig och supertrevliga. Hela energiröret och självförtroendereserven fylldes till bredden. Åhhh... vad jag längtar tillbaka!

Jag insåg dock hur tufft det kommer att bli att jobba igen. Tuffare än vad jag någonsin trott. Jag måste verkligen stålsätta mig. Göra mitt jobb. Säga stopp. Hitta sätt att få arbeta ostört. Ta pauser. Göra en sak i taget. Fokusera på fakta och inte hetsa upp mig över saker i förtid. Bygga en mur runt mig.
Det blir en utmaning!

Men jobbet är inte alls så viktigt... familjen är viktigast och jag har världens bästa familj! Utan dem vore jag ingenting...