Åkte skidskor med båda barnen.
Tog med en av Fridas kompisar hem.
Åkte pulka med dem.
Åt lunch.
Sprang till Västertorpshallen
Tränade Zumba
Åkte snowracer
Handlade mat
Diskade, plockade, förberedde veckan,
däckade.
För mycket kan man tänka, men jag mådde ganska bra av det. Johan skötte all markservice. Stod i köket, packade väskor, tog hand om blöta kläder osv. Jag gjorde bara det roliga, och valde hela tiden det lugnaste alternativet. Att ta med barnen ut är lättare för mig än att ha dem inne. Ljuden blir inte lika jobbiga, och sen blir de härligt trötta och vill se film. Då kan jag få paus.
Avbrottet för träning var också grymt. Jag missade visserligen tunnelbanan och fick jogga de 2,5 km till hallen. Insåg att min kropp inte pallar jogging än. Musklerna svarar inte. Bestämde mig för att ta det riktigt riktigt lungt på Zumban, men där möttes jag av en hyperintensiv kanariefågel som studsade omkring och spred en jäkla massa energi. Lugnt var liksom inte att tänka på.
Plötsligt infann sig den där känslan som jag älskar. När pulsen bankar, kroppen fortsätter och huvudet är tomt. När man känner att man lever. Kanariefågeln gav intruktioner på en blandning av engelska och spanska. Jag förflyttades till ett dansgolv vid Medelhavet. Kände liksom den där tropiska värmen och glädjen i att bara släppa loss och ha roligt. Teknoflamenco, salsa och marengue. Inte ett enda steg satte jag, det kan jag lova... men vad gör det?
Jag fick paus. Landade i nuet. Tänkte bara på mig själv och min kropp. Energiröret fylldes så att jag orkade med eftermiddagen och kvällen. På kvällen kunde jag slappna av i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Hissa eller dissa? Alla kommentarer är välkomna. Jag hoppas på hurrarop, peppande uppmuntran och sporrande inspirerande kommentarer men ni får skälla på mig om jag inte håller det jag lovat mig själv.