Sista BK´n

Vi ligger så här, och glider längs vår balanslinje.
De´ ni! De e grejer de!

Idag var sista gången på BK´n, alltså den här basala kroppskännedomen som jag var så skeptisk till för några veckor sedan. Jag var övertygad om att det inte var min grej. Nu vet jag. Det är min grej. Jag älskar det ju!

Jag kan inte riktigt förklara vad vi gör, det måste upplevas men för att göra ett försök så kan jag säga att vi börjar med att meditera både sittandes och gåendes. Det brukar ta en 40 minuter ungefär. Tänk att JAG mediterar och låter "mmmm" på utandningen i 40 minuter!!!  Det är tamigfanimig en bragd att de fått mig till det! Jag ska dessutom erkänna att jag gillar det så mycket att jag funderar på hur jag ska kunna smygmeditera på jobbet under jobbiga dagar. För att hämta kraft utan att verka flummig liksom.

Efter meditationen får vi göra olika spänningsreglerande övningar, typ ligga på golvet, andas och hitta den där balanslinjen som jag ännu inte har kläm på. Vi kan också sitta, slappna av på vissa ställen typ i ljumskarna och sträcka andra så att vi hittar hållningen, eller studsa upp och ner mycket mycket försiktigt. Det låter banalt men är skitsvårt. Larvigt är det, men det skiter man snart i eftersom att det ger så himla mycket både fysiskt och psykiskt.

Jag har mått skitdåligt efter vissa pass, urbra efter andra. Ibland har jag blivit hungrig, ibland ledsen och gråtmild, ibland har jag sovit i flera timmar efteråt. Sist knakade det till  nacken, en låsning släppte men sedan dess har jag haft skitont i nacken, skulderpartiet och axlarna. Troligtvis en spänning som håller på att ge med sig efter att ha varit låst/inflammerad i månader. Så spänd att jag inte ens har känt smärtan.

Det är sjukt vad häftigt det är med BK!

Jag är frälst. Och så var det sista gången idag... "typist" som Oliver säger.

... och förresten... Jag har nackspärren från helvetet. Det är jävligt synd om mig. Imorse när jag skulle sätta upp håret smällde det till. Allt svartnade och jag skrek av smärta. Vi skulle till skolan, så Frida fick hjälpa mig på med kläder. Jag använde handväskan som mitella. På t-banan grät jag av smärta för tåget bromsade så häftigt. Hela sidan har varit obrukbar idag och huvudet går inte att vrida. Jag har ätit mängder av värktabletter, men under BK´n hade jag inte alls lika ont. Då kändes det istället som om jag hade liniment på de onda partierna. Varmt, kallt, pirrande och bultande om vartannat.